Hey trouble, do you just happend to always to come around?


Vilken underbart slapp dag det har varit idag.
Skolan började fem över nio, och första lektionen var So.
Sedan var jag på Elevrådsmöte och bestämde massa
viktiga saker, eftersom jag är ordförande och allt...
och jag är så enormt mäktig på våran skola, höhöh
NOT!
Efter mötet var det dags att kila hemmåt (eller rättare sagt
stampa hemmåt med fötterna i baken, på en cykel helt
utan bromsar, eftersom mina föräldrar tänker straffa mig
 för alla cykelstölder som hände förut hela livet, jag kommer
nog aldrig få en ny, egen cykel
).
Anledningen till denna enormt slappa och halvt onödiga dag
är för att vi har en såkallad "halv-studiedag", det innebär att
det inte är några lektioner efter lunch för att våra lärare ska
planera något som är ännu mer onödigt och pissigt, dvs..
PROFILVECKAN!
Tråkveckan om jag får be, så oplanerad och snor mest tid
från allt som har med lektioner att göra i en hel vecka.
Roligt kanske vissa tycker att det är, det kan jag förstå
när man går i sjuan eller åttan och inte alls vet hur krävande
det är att gå i nian ännu. Jag klandrar dem inte, jag levde för
sånna här veckor när jag gick i typ sjuan. Det var ljuset på
året liksom, att slippa allt som har med skolarbete att göra
i en hel vecka bortsett från loven. Hurra!
Men nu, nu känns det bara bortkastat. Det försvinner så himla
mycket tid. Och sen ska man ju inte räkna med allt annat
som man också ska hinna med innan vi slutar.
Och tiden, den bara försvinner snabbt som sjutton ifrån oss.
Det här året har gått så enormt fort att man inte ens har hunnit
stanna upp en enda gång och tänkt på vad som egentligen hänt.
Allt går så fort, allt kretsar kring tid.
Så skönt det skulle vara om man kunde ta dagen som den
kommer, strunta i klockan, och inte ens behöva oroa sig över
vad det är för dag som kommer härnäst...

Nu ska jag kära ner mig i mer bra musik


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback