Det skrämmer mig att idag är det absolut sista dagen på sommarlovet,
sen är det ett helt år kvar tills nästa, det känns verkligen inte så
upplyftande. Visserligen har det här sommarlovet varit helt perfekt,
jag har varit utomlands med familjen, varit på festival med helt underbara
vänner och umgåtts med Jonathan nästan hälften av sommaren då jag
varit hemma... Men ändå, det hade kunnat få varat längre, men så känner
jag nog varje sommar, att det är massa saker jag inte hunnit med, som
jag tänkt att jag skulle göra. Så när skolan nog ska börja så får man sån
där jätte ångest, som man bara får just precis den här dagen, efter varje
sommarlov.


Håll ihop
medans jag håller dig
snälla tyst
nu när jag håller dig
håll ihop
snälla, tyst