Snart kommer verkligheten igen. Inte långt kvar nu.
Ett år till. Hoppas det går snabbt.
Sen ett år till.
Tröttheten kanske smyger sig på, det gör den ofta
nu för tiden. Tröttare med åren som går, all tid som
försvinner.
Hinner knappt tänka.
Inte har det blivit mycket skrivande heller,
allt för mycket annat trevligt har hänt.
Sen har jag ju slitit ihop en hel del slantar också.
Det är jobbigt det där med tid.
Tid att inte hinna ses.
Tid att inte hinna saker man egentligen vill.
Varför är det så dåligt med tid?

Imorgon ska jag iallafall försöka hinna ifatt
och framkalla två engångskameror.
Resultatet blir antingen bra, eller mindre bra.
Minnet som bilderna representerar är iallafall
bra, en av alla bra saker med denna sommar.