Tisdagar är alltid jobbiga. Jag vet inte varför.
Denna tisdag kändes ännu värre, och det enda
som gjorde mig lite mer glad var att det forfarande
var ljust ute när jag trampade hemåt vid halv fem
på min knappt fungerande cykel.
Men när jag väl kom hem så vände min lilla lycka
igen och bara tanken av att behöva sitta med
matteböckerna under stort sett hela kvällen gav mig
genast en störande huvudvärk.
Så nu har jag verkligen försökt, jag har suttit här vid
köksbordet i nästan två timmar. Jag tror aldrig jag
har orkat anstränga mig så när det gäller matte.
Ändå känner jag mig inte stolt, och inte heller smart
för den delen, så som jag brukar göra när jag verkligen
lyckats plugga bra och förstått.
Jag, jag fattar faktiskt fortfarande ingenting.

Så nu tänker jag ägna mig åt andra saker denna
tisdagskväll. Först äta farligt mycket nötter, avnjuta
pappas goda köttfärssås, packa och sedan trampa
vidare på min skrothög hem till Jonathan.
Där tänker jag sedan bara släppa allt som har med
matte att göra, skratta högt åt Gynnings "smarthet",
gosa fast mig på Jonathan och bara koppla av.


Sameleverna Maria och Elins klyftiga samtal
(sarkasm)
"Allt är bra, förutom livet"
"men så kan det ju vara, för vem har sagt att livet är allt?"
Sen spårade det lite, och jag trampade hemåt.